The Mechanik

Dolph Lundgrens The Mechanik var inte särskilt upphetsande trots att han både skrivit och regisserat detta hämnddrama själv. Nikolai, en gammal Spetsnaz-soldat får sin familj mördad av maffian, och kräver nu hämnd. Ja, mer till story än en standardiserad hämndhistoria ska det ju inte behövas för att göra en toppenrulle; det har ju Van Damme om och om igen bevisat. Tyvärr är inte dagens Dolph lika älskvärd som vår Jean Claude. Inte ens när de båda spelar tysta hejdlösa mördarmaskiner vinner Lundgren lika många charmpoäng. The Mechanik har alltså inte samma räkmacka som Van Dammes hämndmotsvarigheter att glida på, men bjuder ändå på en alkoholiserad torsk till side-kick som förälskat sig i sin favorithora och som använder kvinnoförnedring som comical relief, och ett traumatiskt ältande av sorgliga tillbakablickar; precis som det ska i ett hämndactiondrama av denna kaliber. Filmen har även en av de längsta och tråkigaste uppgörelser jag upplevt, där Dolphs gäng och maffian sprider ut sig i en rysk by och rysligt försiktigt smyger omkring på bakgårdar bland tvättlinor och kossor. Bara ibland händer det att någon använder sitt eldvapen. Yey.

Hur klarar sig Dolph som regissör då? Ja, regin är inte dålig. Tempot flyter på bra om man bortser från uppgörelsen, fotot är bitvis ganska snyggt och skådespelarinsatserna fungerar. Det jag inte kan släppa är att jag än en gång tvingats finna mig i Red Scorpion-Dolphs frånvaro, trots The Mechaniks flört med klassikern (Nikolai och Spetsnaz?). Det är ju han jag vill ha! Jag börjar misstänkte att 2000-talets Dolph och jag har vuxit ifrån varandra...

The.Mechanik.2005.WS.DVDRip.XviD-VoMiT[1]