A Force of One

Chuck Norris "A Force of One" förvånade och var ganska bra, om än en ytterst kluven produktion. Regissören ville nog inget annat än att filma sin schyssta polisrulle, men tvingades av producenten att skriva om manuset och ge Chuck och en "karate-mördare" plats i storyn, och även låta Chuck förföra filmens kvinnliga polis - spelad av typ en av världshistoriens vackraste skådespelare. Stötande? Ja. "A Force of One" blir i alla fall till två filmer i en. Den välskrivna polisfilmen med det charmiga karaktärsgalleriet och den typiska Chuck Norris-filmen som karaktäriseras av Chucks imponerande förmåga att kväva alla sceners försök till uttryck genom sin menlösa uppsyn. En Chuck Norris-film är alltså oftast Chuck Norris personifierad. Regissören tillåter dock inte sin "A Force of One" att bli en "Chuck Norris-film" rakt igenom genom att vägra honom den där huvudrollen som han alltid annars får, och därmed räddas skeppet från att bordas av vår apman. Istället för att låta åbäket från grunden styra och ställa, kastas Chuck omotiverat in i handlingen som en större biroll, men som endast - på sidan om all karaktärkemi alla de charmiga karaktärerna emellan - hjälper till att bygga upp en idiotisk länk till den där beställda slutfighten mellan Chuck och "karatemördaren".

"A Force of One" var en ytterst sällsam upplevelse. En film med potential men med en Chuck Norris emot sig. Chuck ska ju vara rolig att titta på! Men Chuck Norris i alla sammanhang är uppenbarligen inte kul. Tänk dig honom dyka upp och kräva plats i den senaste bra filmen du såg, så förstår du nog.