The Hard Corps

Ursäkta att det har varit lite dåligt med uppdateringar, att skriva om action mår paradoxalt nog bäst av ett händelsefattigt liv, och just nu har såväl jag som Frank Dux flyttat och börjat nya skolor etc.

Det hindrar oss dock inte från att ha hunnit se Hard Corps, en helt ny Van Dammefilm. Tyvärr så innehåller nya Van Dammefilmer en väldigt gammal Van Damme. I Hard Corps vet jag inte riktigt vad som har hänt med honom - hans ansikte ser gummiaktigt och overkligt ut. Resultatet av alltför mycket botox och misslyckade ansiktslyft kanske? Vad det än må bero på - Van Damme i Hard Corps är absurt stel, till och med med Van Dammemått mätt. Det enda hans uttråkade ansikte verkar kunna uttrycka är extrem trötthet. Hursomhelst, Van Damme spelar Philip Sauvage, en krigsveteran som plågas av minnen från något krig i typ Irak. Han blir rekryterad som "hemlig livvakt" åt en boxare eftersom boxarens syster och vänner tror att en nyligen utsläppt rappare kommer att hämnas på honom. "Men vänta nu!" tänker du kanske, "rappare? boxare?" Japp, du gissade rätt, och jag tror aldrig det varit så många svarta människor med i en Van Dammefilm förut. Kanske inte ens i alla hans filmer sammanlagt. Han hade visserligen en svart sidekick i AWOL, men det var en jävligt tråkig sidekick. Grundstoryn är dock inte helt fel, utan problemet är mer hur den utvecklar sig med förvirrade "överraskningar" och ett helt idiotiskt och misslyckat inslag där Van Damme sätter ihop ett "special team" av livvakter ("hard corps"). Den vill helt enkelt alldeles för mycket, medan Van Damme inte verkar vilja något alls. Det blir ibland rent utsagt absurda dialogutbyten, ja nästan Octagonesquea, där Viveca A Fox står och försöker skapa någons sorts kemi med vad som lika gärna kunde vara en vaxdocka. Tyvärr saknar den Octagons tempo och bisarra dialoger, utan är bara en väldigt tråkig actionfilm.

Actionscenerna är helt värdelösa med tråkigt kameraarbete och oinspirerade och oändliga shoot outs. Slutet är bland det mest misslyckade jag någonsin har sett. Och Van Damme verkar lite trög i kroppen. Det har runnit mycket vatten under broarna sen Knock Off eller Double Team om man säger så.
Musiken är inget vidare den heller och pendlar mellan stråkar som verkar ha blivit över från The Quest (det vill säga budgethollywood) och riktigt, riktigt tafflig hiphop. Hiphop ja. Jag tror inte jag har sett en film som till stor del utspelar sig i "rapvärlden" med sämre "hiphopkänsla" sen Leprechaun in the hood. Musiken är fel, kläderna är fel, allt är fel. Det märks att de som gjort filmen antingen inte har någon koll ens på hiphopklyschorna, eller helt enkelt insåg att filmens publik inte skulle ha det.

Dock finns det några ljuspunkter:

• Den onda polisen! Vilken underbar mössa han har i första scenen. Sen att man redan efter fem sekunder inser att han är korrupt gör inte så mycket, eftersom det åtminstone måste finnas en korrupt polis i en actionfilm med självaktning.
  
• Den onda rapparens kusin som mest av allt påminner om karaktären Carlton i Fresh Prince i Bell Air.
• Den onda och märkliga hantlangaren till den onda rapparen, som verkar ha något fel på såväl ryggen som stämbanden. Han är dock otroligt kallblodig och har RunDMC hatt och lång skinnjacka. Tummen upp!

På det stora hela rekomenderar jag inte alls Hard Corps, som är ännu en påminnelse om att vi sannolikt inte kommer att få njuta av några fler riktigt bra Van Dammefilmer.

Jean-Claude Van Damme - The Hard Corps (2006, torrenspy.com)