The Order

Van Dammes förträffliga beskrivning av The Order:

- It's about a father I lost.
- It's about a group of people who want to keep on going to war.
- It's about a love affair between a jewish woman and a guy who's completely less mature.
- It's about a man also who love that woman before, who lost her because of the circumstances of life.

Jean Claude spelar Rudy Calmeyer, en spexig artefakttjuv/smugglare vars far kidnappas av en fanatisk religiös grupp (the Order) i Israel. Rudy beger sig direkt dit för att rädda sin far, men möter motstånd, inte bara från den religiösa gruppen, utan även från korrumperade poliser (surprise!).

- The movie has everything. It has action, drama, fatherhood [den viktigaste ingrediensen i en film!] and a good story.

Stora frågetecken hör ju till Van Dammes filmer, och här blir jag mest ställd av filmens introduktion, där filmmakarna har använt sig av ett oförståeligt grepp. Van Damme spelar the Orders grundare och profet utan att senare i filmen ha någon släktmässig koppling till sekten. Jävligt märkligt och störigt, eftersom jag en bit in i filmen, då det stod klart för mig att hans karaktär Rudy Calmeyer inte skulle spela en nutida profet, började hoppas på att en dubbelgångare till honom skulle göra det. Vilken besvikelse!

- Every Van Damme picture is like: "Van Damme... The Muscles from Brussels". I've had enought, I wanna be more myself.

Att Van Damme spelar en avslappnad skojfrisk roll ("more myself"), som skämtar och flörtar järnet med filmens alla kvinnor ("I just wanna have fun dad" - Rudy Calmeyer förklarar sig när han förstört sin fars föreläsning genom att trakassera en kvinnlig elev) känns befriande efter alla hans mörka hämndinsatser nu under 2000-talet. Och denna roll, som påminner mycket om de han spelade i Knock Off och Double Impact är en av de jag uppskattar mest av de fyra roller vi sett honom i (varav de andra är: extremt naiv (replicant, universal soldiers, awol), extremt torr och tråkig (no where to run, death warrant, the hard corps), och extremt mörk hämnare(wake of death, in hell)). Tråkigt nog är inte The Order lika fantastisk som Double Impact eller Knock Off, främst eftersom den saknar både den klassiska dubbelgångar ingrediensen och Tsui Harks regi, men är ändå i Van Damme-mått mätt en helt klart godkänd film. Helst efter andra sena traumatiska Van Damme-upplevelser som Terror Train och The Hard Corps.

Ps. The Order är den fjärde Van Damme-film jag sett där Van Damme röjer undan sin motståndare genom att sparka upp honom mot ett vasst föremål. Spetsning är verkligen the shit! I övrigt är filmens action ingenting att tala om, precis som vanligt när kineser inte stått för regin. Ds.